Det här är en mäktig pjäs som verkligen har levererat snöskottning sen den blev inköpt i november 1988. Jag antar att det var den föregående snövintern som triggade köpet.
Nu blev det ingen ny sån snövinter på över 20 år men vad gjorde det?
14 000:- så när som på en tia var det go-pris som min polare Leif Johansson fixade. Han driver numera
Johans Park och Golf, fortfarande i Hudiksvall. Minns att jag valde mellan Honda och Yamaha, Yamahan vann tack vare lite större arbetsbredd och kontakten med Leif. På den tiden var det Isacssons i Östersund som var generalagent för Yamaha och jag kunde hämta slungan omonterad i Östersund.
Vad är det som är så bra med den?
- Grym 8-hästars motor som orkar det mesta.
- Slungar snön hur långt som helst.
- Eftersom det är en banddriven slunga kan man ställa hur hårt den ska skrapa. När man ställer ner den i lägsta läget äter den i underlaget.
- Allar reglage samlade och lätta att manövrera.
Nackdelar:
- Rätt tung att hantera
- Dålig dragförmåga på blåis
Modifieringar:
- Lyse: En bilbacklampa som sitter på ett fäste som står på gummikuddar från ljuddämparupphängningen till en Saab 95 vill jag minnas.
- En baffelplåt som hindrar den varma utblåsluften från att smälta snö som sedan rinner ner i mekanismen för att vrida tratten.
- Ett bränslefilter.
- Ett injektionshål för startgas, (se anledning nedan)
Trasigt:
- Tanken är gjord i två delar, skarven har gått isär därför är det numera en dålig idé att tanka tokfullt.
- Bränslepumpen, det sitter nån membranhistoria som ska pumpa fram soppa. Den har nog hårdnat med åren och det gör att den är hårdstartad som f-n om den har stått länge. Detta botar jag för närvarande med startgas.
Det finns ett forum för
Yamaha snöslungefantaster!
